Vårdagjämningen infaller i det ögonblick som solen lämnar Fiskarna och går in i Vädurens tecken. Detta är stunden vi alla längtat efter under hela den långa vintern. I år sker detta den 20/3 2019, kl 23:58. Symboliskt representerar den sista graden i Fiskarna slutet av evolutionscykeln och döden. Noll grader i Väduren däremot är nyfödelsen, början av den tropiska zodiaken och livet.
Väduren är det första av zodiakens stjärntecken och är förknippat med barnets energi. Levnadsstark, energisk, pigg, orädd och entusiastisk är några av Vädurens utmärkande drag.
Vad är det då som föds? Jo, livet självt! Dagen är nu lika lång som natten och härifrån blir det bara ljusare. (Det engelska ordet för vårdagjämning ”equinox” härstammar ifrån latin och betyder equi = lika och nox = natt).
Det är vår och här börjar också det nya astrologiska året.
(Visste ni föresten att det var en påve – Gregorius XIII som år 1582 ändrade vår tideräkning och införde den gregorianska kalendern dvs den tideräkning som vi har idag).
Perserna vägrade att ändra sig utan fortsatte att fira nyår på ”rätt” dag så som det alltid hade varit.
Före gregorianska tideräkningen följde vi årshjulet, stjärntecknen var våra månader, vi och firade vårdagjämningen som nyår och midsommar, höstdagjämning och vintersolståndet som högtider.
Hos kelterna och i flera av det tidiga medelhavs kulturerna firades det heliga bröllopet mellan Guden och Gudinnan denna dag. De gamla egypterna ansåg att Solens entré i Väduren var årets heliga vändpunkt och såg till att Sfinxens nos vänds direkt mot den uppstigande solen på vårdagjämningen.
För alla de nordiska folken här uppe innebar ju Vårdagjämningen en enorm glädje! Vintern var över, de hade överlevt vinterns kyla, svält och andra vedermödor. Solens återkomst återgav hoppet till människorna och vi kunde se att snön och kylan drog bort, att växterna tog fart, flyttfåglarna återkom till Norden och snart skulle våra magar fyllas igen med färsk mat.
Återfödelse/ återuppståndelse är temat också i den kristna traditionen. Påsken firas runt denna tid på året. Den kristna kyrkan uppmärksammar inte astrologi men de valde ändå lägga påsken vid den första fullmånen efter vårdagjämningen.
Det engelska namnet för påsk ”easter” lånades ifrån den germanska mångudinnan Eostre, som hade sin heliga dag den första fullmånen efter vårdagjämningen. Symbolerna; påskhare och ägg har sina rötter i de gamla nordiska traditionerna som handlade om jordens fruktsamhet.